Portishead

Jag gav mig aldrig in i Portishead på 90-talet. Jag hade den här låten som var med på en blandskiva som följde med en NME-tidning jag hade köpt. Jag lyssnade på den om och om igen och tröttnade inte någon gång. Det gör jag inte nu heller. Nu har jag hela Portishead framför mig!(Uppdatering: Jag har ju visst lyssnat på Portishead. Jag har till och med haft "Dummy". Glöm allt jag har sagt.)

Butoh med Ikeda Carlotta

David och jag har hittat vår stora kärlek. Butoh. Vi skall tom vara volontärer på performance art-festivalen senare i år. Sen ska vi till några workshoppar och sedan är det bara att träna häcken av sig på det lokala butoh-stället. Ja, det är sant - det finns ett sånt i Uppsala! Sen rockar vi världen med vår anti-dans!

Ingrid H Valberg

En fin vän som jag precis återfått kontakten med är helt otrolig på att skapa musik.
Jag kom i kontakt med hennes nya låtar igår och någon drog undan mattan under mina fötter och jag exploderade av känslor. Gör dig själv en tjänst och lyssna på henne.

http://www.myspace.com/ingridhvalberg

Solid Space - Bästa musiken någonsin

Jag ska ju börja måla. Och när man målar så vet jag att många har inspirationsmusik. Och jag har idag hittat musiken som jag ska måla med. Musiken som jag ska göra allt med. Det här är den bästa. Den bästa musiken någonsin. Jag skulle kunna lägga upp alla låtar från deras album (eller kassett snarare, eftersom dom bara har gjort en kassett) och alla skulle vara lika förbryllande geniala, men det känns lite dumt att lägga upp ett helt album. Här är mina favoriter.

Förortssopor

Här där jag bor är det galenskap i soprummet. Någon har för vana att slänga sina sopor utanför dörren istället för i sopcontainrarna innanför dörren. En dator med tillhörande bildskärm stod placerad utanför dörren för någon vecka sedan. Nu är det inte mycket kvar av den efter någons meckande. Och för några dagar sedan en 32" widescreen tv. Amaya trivdes inte med det alls utan förklarade att man inte får ställa den där för då kan den gå sönder. Sopgubbarna lär vara så trötta på det här området och bara stirra argt på sakerna utanför och tänka "jävla sopor" i dubbel bemärkelse. Idag ligger bildskärmen i snön.

Waira med Wairahalsband

Waira med sitt nya Waira-halsband! Äntligen är hon feberfri. Nu återstår någon dag hemma så att dom slutar snora och hosta. Jag börjar bli lite snurrig av att inte träffa vuxna människor, men att åka till dagmamman och skicka ut barnen i kylan när de precis börjar tillfriskna har jag inte hjärta att göra. Vi får ta vår dagliga utflykt till biblioteket istället. Så kanske jag kan få en kort konversation med en bibliotekarie eller något liknande.