Från Brad Warners senaste blog:
"... I'll tell you what, though, friends and neighbors, if it weren't for my steady practice I wouldn't be able to get through life at all.
Forget about being all wide eyed and Enlightened. I wouldn't even make
it through the fucking day. This is one of the thousand million reasons I
take issue with all those assholes out there hawking meditation as the
way to turn an ordinary human into Super Meditation Man, the guy who
never gets his hair (or lack thereof) ruffled no matter what hurricanes
life sends his way.
Yeah, yeah. I know. I know. You've seen that guy! He's on YouTube! He's
got little videos in which he giggles and smiles and talks in this
really sweet soothing voice about how he has found the way to be cool as
a cucumber no matter what happens. He's the real deal!
You know
what? Go follow that guy if you want. Buy his magic potions. I don't
care. Just don't come belly-achin' to me when you realize what a scam it
all was. That's all I ask.
Any decent actor can play that role
for the ten minutes YouTube allows you, or the hour or two he's on
stage, or for a 15 minute personal interview session where he gets to
ring a bell and send you away the instant things get tense. It's not
even a very impressive trick. Real life, however, is entirely different.
This
is one of (again) the bazillion and two reasons I'm dead set against
the whole on-line Zen Master thing. It's so easy to play the role of
Super Meditation Man in a Skype interview where you can't see the mess
the guy's room is just off camera (both concretely and metaphorically),
where you don't get to see how your teacher acts after spending two
hours in gridlock on the 405 expressway, where you can't smell the
garlic on his breath. ..."
måndag 22 november 2010
lördag 20 november 2010
söndag 7 november 2010
Du är vacker. Och krossa allt i dig som inte är du!
torsdag 4 november 2010
Vattendjur
TID: 21:00 - 22:00, Idag, 4 november 2010 SVT1, Brittisk naturserie. Säsong 1. Avsnitt 8 av 10. Havsdjupens varelser. De ryggradslösa djuren i havet är tio gånger fler än fiskarna, och extremt varierade. Vi möter den stora bläckfisken utanför Kanadas västkust som ömt vårdar sin ungar medan hon obevekligt dör av svält. Och vi får se hur spindelkrabborna i Australien vandrar mot stränderna för att leka samtidigt som de ömsar skal. Då kommer stingrockorna.
I veckan såg jag ett program om havsdjur. Jag satt och var förbluffad mest hela tiden. Min favorit var sjöhästen. Den har inga fenor eller liknande utan bara stöter omkring i vattnet. I kvällens program kanske man inte får se någon sjöhäst, men i alla fall en självuppoffrande hon-bläckfisk. Krabbor verkar vara sjukt intelligenta. Nere i akvariebutiken berättade en anställd att en krabba i deras saltvattenakvarium brukade knipsa bitar av en alg som var elektrisk för att använda som vapen mot de andra invånarna i akvariet. Och i programmet i veckan var det några krabbor som knipsade loss alger och hade som hatt för att kamouflera sig. Och sen kommer stingrockorna.
lördag 30 oktober 2010
Ljudet från en astmaapparat
När jag första gången spelade Silent Hill 2 blev jag förälskad direkt. Jag tyckte om precis allt med det. Och kanske mest musiken. Akira Yamaoka gör all musik till spelen. Jag har blivit förvånad över att andra i min närhet inte fått samma direkta förälskelse som jag. Igår när jag stod och diskade och lyssnade på soundtracket till ovan nämnda spel slog det mig att det påminde oerhört om astmaapparatens ljud när jag var liten. Jag fick ofta akuta astmaanfall under mina tidigaste år i livet och fick åka till sjukhuset och sitta nätter igenom och andas in ångor från en apparat som skulle vidga mina luftrör. Apparaten framkallade ett monotont ljud. Och när jag tänker tillbaka på det så var det nog det bästa jag visste. Att få åka taxi mitt i natten i mörkret och sitta nästan ensam på barnakuten. Att få sitta på undersökningsrummet och andas i den där apparaten i timmar. Utlandsresor, Tv-spel och lek i all ära, men inget kunde komma i närheten av det lugn jag fick av att befinna mig på barnakuten en natt. Jag fick alltid ett glas sockerdricka och alla var så snälla mot mig. Mamma och jag spelade fia med knuff i väntrummet och sen fick jag sitta i tystnad med en stor andningsmask mot ansiktet. Kanske hade det att göra med befrielsen av att äntligen kunna andas normalt och att allt runtomkring blev en förlösande effekt av detta. Att jag visste att när jag steg in i taxin så skulle allt bli bra igen. Jag vet inte. Ibland tror jag att jag simulerade astmaanfall bara för att få komma till akuten. Jag var ju väldigt liten, men som jag minns det så hände det nog någon gång. Ljudet i klippet ovan påminner väldigt om ljudet från astmaapparaten från himlen. Skillnaden är att astmaapparaten bara gav ifrån sig en variation av två läten. Kan det vara så att Akira också hade astma som liten?
-----
uppdatering
-----
Nebulator (eller Nebulizer på engelska) heter maskinen. Det går inte att hitta en old-school-nebulator på youtube så jag kan inte demonstrera det exakta ljudet. Men när jag var liten så fick man hålla i masken själv och trycka på en knapp för att det skulle komma ånga. Dagens nebulatorer verkar ge ett konstant flöde av ånga och därför bara stöta ifrån sig ett högljutt brum. Min maskin hade ett högljutt brum som kompletterades med de två Silent Hill-ljuden när man tryckte på knappen och ångan kom ut och när man släppte knappen och, antar jag, apparaten laddade upp med ny ånga.
-----
uppdatering
-----
Nebulator (eller Nebulizer på engelska) heter maskinen. Det går inte att hitta en old-school-nebulator på youtube så jag kan inte demonstrera det exakta ljudet. Men när jag var liten så fick man hålla i masken själv och trycka på en knapp för att det skulle komma ånga. Dagens nebulatorer verkar ge ett konstant flöde av ånga och därför bara stöta ifrån sig ett högljutt brum. Min maskin hade ett högljutt brum som kompletterades med de två Silent Hill-ljuden när man tryckte på knappen och ångan kom ut och när man släppte knappen och, antar jag, apparaten laddade upp med ny ånga.
