Den, några år gamla, företeelse som kallas blogg verkar vara den nya samlingspunkten för att odla hat. Idag har jag redan läst igenom två bloggar där personer angriper varandra på riktigt låga sätt. Antingen är det hatet och vreden som gör att de inte kan tänka klart och därför bestämmer sig för att kasta paj istället för att uttrycka sig bättre, eller så är det så att svagbegåvade människor söker sig till bloggarna för att praktisera den nya umgängesformen med främmande människor; bråk. Kanske är det anonymiteten som lockar arga människor att spy ut sin frustration genom ett bråk med främmande människor. Jag vet inte, men det vore kul att se mer konstruktiva diskussioner. Jag kan tycka att det är väldigt underhållande att följa arga diskussioner en tid för att se vad folk hittar på för vansinniga saker, men efter en tid blir jag uttråkad. Jag tänkte att jag skulle tipsa om någon blogg med värdefulla diskussioner, men jag kommer inte på någon.
3 kommentarer:
Det är inte utan anledning som man kan tro att Krishna-folket har rätt i en sak i alla fall: vi lever i missämjans, hatets och hyckleriets tidsålder!
Internet och bloggeriet är ju rena himmelriket för alla oss/dom som är så missnöjda med sig själva att man måste göra slarvsylta av andra.
Men egentligen är det bara samma gamla visa i ny förpackning. Folk har alltid sökt efter möjligheter att höja upp sig själva genom att smäda och pika andra. Våra kära politiker ägnar mycken tid till detta i talarstolarna, när de egentligen borde samtala om viktiga saker. Skvallerpressen är ett annat uttryck för samma sak. "Förr i tiden" skrev man elaka saker om sina skolkamrater på toalettväggar! Idag skriver man samma saker, fast på bloggar.
Konstruktiva diskussioner finns det gott om, men folk i allmänhet har inte tid, eller hjärnkapacitet nog.
En sak är säker, som du också berör: människans behov av samvaro är ofta förödande!
Du är ödmjuk du Mikael. Jag önskar jag vore lika ödmjuk. Så nu får jag ta och erkänna att jag är precis likadan. Att jag tycker om att höja mig och trycka ner andra. För precis så är det. Inte alltid såklart, men det är en del av mig.
Ja, det där med samvaro är komplicerat. Dogen Zenji pratade om att inte ha för mycket samvaro med människor och senare zenmunkar har pratat om det motsatta. Det gäller väl att hitta sin egen balans gällande den här komplicerade företeelsen av mänskligt umgänge!
Ödmjukhet är väl i detta sammanhang att kunna erkänna vilka tendenser man har. Och jag har dom också. Alla har. Vad man kan välja att göra, är att antingen försvaga eller förstärka sina destruktiva drifter. I bloggvärlden har det blivit något närmast meriterande att kunna sjunka riktigt lågt.
Skicka en kommentar