Hope Sandoval & The Warm Inventions - Trouble

Grim and Frostbitten Kingdoms

Har ni lika fantastiskt väder som jag har?

Immortal älskar också vintern. Eftersom de alltid repade i en stuga mitt i skogen utan värme så förfrös gitarristen en gång händerna och kunde inte spela på länge. Det måste vara true Blekk mettel!

Julbilder

Träning i medlidande

Sen mina barn föddes har jag varit med på kanske tio gemensamma fotografier med dom. Det är något som jag har hängt upp mig på sedan första början. Jag har fotograferat barnen hundratals gånger. Investerat i en dyr kamera för att ha fina kort att minnas till. Och det är där jag borde stannat i tanken. Att jag bara har ansvar för mina handlingar och inte kan hänga upp mig på andras. Att jag skulle göra precis som jag tänkt; fotografera barnen med min fina kamera.

Ikväll läste jag i en bra bok som tog upp detta. En man berättar hur han, full och vansinnig, slänger igen en dörr på sin flickväns hand. Han önskar att han kunde beskylla henne för sin handling pga att hon varit överjävlig mot honom. Men det är hans fel att han slänger igen dörren. Han har bara sina handlingar att ansvara för. Är hans flickvän jävlig så är det hennes sorg. Och om han inte slänger igen dörren på henne så har han tagit sitt ansvar.

Jag har frekvent tipsat om att det vore kul för mig och barnen att vara med på gemensamma fotografier, och sedan byggt upp en sorg/ilska över att det inte har blivit så. Det är väl ganska naturligt, men inte alls gynnsamt. Livet går vidare och allting förändras, ständigt.

Jag måste börja fokusera på mina handlingar. Om alla, som jag, skulle fokusera på andras handlingar så skulle det nog vara krig överallt. Nu ska jag ta ansvar för mina handlingar, och inte hänga upp mig på andras. Jag kan dessutom omöjligt veta vad andra människor har för intentioner med sina handlingar, så det enda jag då hänger upp mig på är min tolkning av hur andra människor tänker och varför de handlar som de gör. Helt meningslöst och alldeles för mycket I, Me, Mine.

To know yourself is to forget your SELF!

Jag har en bekantskap sedan någon månad tillbaka som är mycket inne på Eckhart Tolle. Och en zen-idol till mig droppade i vår senaste korrespondens Eckhart Tolle-terminologi! Jag är sugen på att läsa hans böcker och får nog ta mig till biblioteket snart.


It blows my mind :)

Mick Arrow - Conversation Piece

Jag fick precis en låt i mailen som min vän Mikael gjorde 1984. Det är en cover på tidigare nämnda "Conversation Piece". Själv tycker jag den är otroligt bra gjord och ett perfekt mellanläge mellan Space Oddity-versionen och Heathen-versionen. Hatten av!

Memory of a free festival

Åh!

Har Bowie gått från hög till låg tonart genom åren? Det känns så. Har det med åldern och stämbanden att göra eller blev han bara successivt nedstämd överlag? Stora frågor!

Ve och fasa!

Aladdin-asken hade ju nyligen en omröstning om vilken chokladbit som skulle bytas ut. Man la en massa pengar på reklamkampanjen, men uppenbarligen inte på marknadsundersökningen, för något gick helt klart snett. I en undersökning gjord av Aladdin om vilken pralin som var mest populär visade det sig att det var KÖRSBÄRSLIKÖREN! Körsbär-i-likör-lobbyn har uppenbarligen haft fullt upp den senaste tiden, för trots att jag fullkomligt älskar den kemiska smaken av körsbär (obs - ingen ironi!) så är körsbärslikören en av de mest avskyvärda pralinerna jag känner till. Och var jag än har varit så har den alltid legat kvar i asken sist.

Svenskarnas favoritpraliner:
1. Körsbär i likör 12,8%
2. Gräddnougat 11,9%
3. Trillingnöt 11,8%
4. Pärlnougat 8,5%
5. Cocoskola 8,5%
6. Nöttryffel 8,4%
7. Höstnougat 7,3%
8. Trofénougat 7%
9. Mjuk toffee 5,7%
10. Romrussin 5,2%
11. Apelsintryffel 4,9%
12. Likörtryffel 4,8%
13. Ägglikör 3,4%

Det var min dagliga reflektion.

Conversation Piece

När jag var 14 år gick jag in på mellotronen i stockholm och köpte Bowie-skivan "Space Oddity". Jag hade precis börjat få åka själv till stockholm och det mesta var magiskt då. En grymt kunnig man berättade kuriosa om skivan och jag lös upp av förväntan. På den fanns bonusspår, varav ett var denna låt. Tydligen var det först 1990 som man lade till denna låt. Låten var egentligen b-sidan till singeln "The prettiest star" (1970) (rätta mig om jag har fel, Mikael!). Space Oddity följde mig under hela min tonårsperiod och var en stor källa till trygghet för mig. Varför vet jag inte. Jag blev bara lugn och trygg av att lyssna på den. Fortfarande tycker jag att det är en av de bästa skivor som någonsin spelats in. "Memory of a free festival" är min favorit, men "Conversation Piece" är ett förbaskat mästerverk!

Jag har inte lyssnat på Bowie-skivorna efter 80-någonting, men uppenbarligen har han gjort en nyinspelning av låten på albumet "Heathen". Och den är bättre än originalinspelningen!

Broderi 4-life

Imorgon ska jag kika in på garnaffären och införskaffa broderiutrustning. Äntligen blir det av :)

Jesus Kristus vad jag saknar mina barn. Det har inte gått tre timmar ännu och jag saknar dom så att det värker i hjärtat. Det känns som om någon stulit mitt liv.

Herregud, såhär kan man inte hålla på. Jag får minnas de stunder då jag kände att jag höll på att svimma av utmattning.

Nu ska jag snart sätta mig på bussen till stan med rysk deephouse-webradio i lurarna. Det blir mysigt.

Eftertanke

Nu är barnen hos sin mamma en vecka och jag ska under tiden utvärdera mina brister som far. Så att jag, i alla fall när det gäller barnen, får en möjlighet att utvecklas och bli en bättre pappa. Jag vet redan att jag lätt kan bli upprörd av tjat. Det ska jag försöka komma på hur jag ska komma ifrån. Sen ska jag göra om layouten på bloggen. Så tillsvidare blir det den här enkla formen. Håll ut!

God jul och god natt...

...jag får sova med en skatt!

Ensamma pappan och vilda babyn

Min lilla Amaya har gått in i en överväldigande trotsålder. Jag antar att det är en försmak av tonåren. Och Waira är inte långsam med att härma sin storasyster. Men mest är det synd om Waira som måste utstå en massa oprovocerade slag och tjuvnyp. "Jag vill ha gröööt..." är nog den vanligaste meningen när vi kommer hem från dagmamman. "nej, gröt äter man till frukost" säger jag, "nu ska vi äta middag". Ungefär 30ggr innan jag själv ledsnar på den ofruktsamma konversationen. Amaya blir arg och slänger sig och sparkar och skriker på golvet. Jag blir till slut också arg och placerar Amaya på sitt rum och förklarar att där kan hon skrika hur mycket hon vill, för vi orkar inte lyssna på hennes skrik ute i lägenheten. Hon blir ännu argare och skriker att hon vill leka med sin farmor. Waira vankar omkring utanför och tittar förvånat och säger lika förvånat "Amaya!". Jag somnar innan Waira som ligger bredvid i sängen och sjunger "Ajajajaj-BUFF!" det högsta hon kan. Jag försöker gosa med henne, men det enda hon är intresserad av är att stoppa in sina naglar under mina naglar, alternativt stoppa in naglarna under mina nagelband. Jag tänker att det kan hon väl få göra eftersom hon verkar bli lugn av det, hennes eget sätt att slappna av. Tills det gör så ont att jag säger ifrån. Just nu är det väldigt skönt när barnen sover. Jag somnade ifrån tvätten igår och hoppas nu att något hinner torka innan min pappa kommer på besök.

Jag har sån fet respekt för ensamstående föräldrar.

Välsignad juletid

Åh, jag är en sån sucker för klassisk julmusik! SR har en fantastisk webradio runt jul som spelar det grymmaste av det grymmaste här.

Konstig dag

Idag var en konstig dag. Konstig, och hade det varit en vis person som upplevt den så hade den med all sannolikhet varit mycket lärorik. Mitt alarm gick inte på imorse så jag vaknade 25min försent. Båda barnen sov som stockar och jag klandrade dom verkligen inte! Vi hann till bussen och sprang med snön vinande från barnvagnshjulen. 30min bussresa med två små barn är inte direkt dagens höjdpunkt. När jag lämnat barnen hos dagmamman så tog jag mig till stan för att köpa julklappar till dom. Detta hade jag sett fram emot under hela helgen. På en superleksaksaffär gick jag länge och mös. Maraccas, kastanjetter, xylofon och handbjällror hamnade i korgen. Glad i hågen gick jag sedan i vintersolen och njöt. Tills jag insåg att jag tappat mitt 575-kronors busskort. Sen sög dagen något djävulskt. Jag hade kunnat tänka att jag faktiskt inte kunde förändra det som hänt. Men istället lät jag mig ätas upp av känslorna. Undrar om jag någonsin kommer att kunna lära mig att leva i nuet? (på bilden; två slagna hjältar efter en hård dag i snön)






En sak som är kul dock är att jag numera kan uppdatera min blog via mobilen. Eftersom barnen äger min dator och är uppenbara cineaster så har jag som ingen möjlighet att använda den. Urpo och turpo och benny-grisarna är favoriterna. Det är egentligen en fantastisk befrielse att vara utan dator när jag tänker på det. Förbered er på massiv bloguppdatering i fortsättningen!
(på bilden; urpo och turpo)

Priviligerad kärlek

Enligt aftonbladet kommer Victorias bröllop kosta minst 64 miljoner kroner. Kungen kommer betala 15 miljoner och resten ska vi betala. På ring P1 hörde jag idag att det skulle kosta 150-170 miljoner. Jag vet inte vilken summa som stämmer, men det känns som att det inte spelar någon roll för det är så astronomiska summor att jag inte ens kan relatera. Cancersjuka människor tvingas ut i arbete, folk får leva på svältbidrag och socialbidragstagare får inte ens bidrag till barnvagn då "normen innefattar en utrymme för sparande". Carl Gustav är det tätaste socialfallet i Sverige och ändå tycker Sverige inte att han har möjlighet att spara pengar till ett fantasibröllop. Victoria och hennes karl har dessutom garanterat råd att betala själva och behöver ingen pappa att betala. Misogyny is hard to spell but easy to practice. Jag förstår inte hur tänkande människor kan acceptera denna satans nyfeodalism som inte hör hemma i vår tid. Det krävs väl antagligen några generationers bortgång, sedan kan vi börja inreda slotten till bostäder. Det är sanslöst att det skall ta sån tid.

Respekt i förorten respekt i stan

Äntligen har jag fått min internetuppkoppling. Nu är jag gottsundabo. Och jag trivs som fan!