Jesus Kristus vad jag saknar mina barn. Det har inte gått tre timmar ännu och jag saknar dom så att det värker i hjärtat. Det känns som om någon stulit mitt liv.
Herregud, såhär kan man inte hålla på. Jag får minnas de stunder då jag kände att jag höll på att svimma av utmattning.
Nu ska jag snart sätta mig på bussen till stan med rysk deephouse-webradio i lurarna. Det blir mysigt.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar