Universums medelpunkt

Sen jag var liten har jag tänkt att just jag är speciell. Kanske mest speciell i hela världen. Att jag har någon oanad potential som kommer att avtäckas när som helst. Jag tänkte att just min garderob kunde vara Narnia-garderoben (jag minns att jag inte var ensam om att tro det ;) ) Jag var sjuk ofta och tänkte att just mitt lidande var speciellt och att ingen kunde förstå hur mycket jag led. Att jag nog led mest av alla i hela världen. Jag drömde ofta att jag kunde flyga (något som ju alla drömmer ibland) osv. Det var en kombo av starkt självförtroende och dåligt självförtroende. Jag trodde tex att min mamma ringde till barnens föräldrar och bad deras barn att leka med mig, för jag kände mig så speciell och utanför att jag inte hade självförtroende att tro att de faktiskt kanske umgicks med mig för att de själva valde det.

Självklart är jag speciell. Precis lika speciell som du. Vi är alla så ofantligt speciella så hälften vore nog. Alla är så outtömligt speciella och unika att det gör mig pinsamt o-speciell. Det är en tung nöt för egot att knäcka. Och egot försöker sannerligen med detta. Det hör ju till egots natur att få oss att tro att vi är universums medelpunkt. Och det är ju sant till viss del. Alla är universums medelpunkt. Men samtidigt inte, just eftersom alla är universums medelpunkt! True but not true.

Idag ska jag leta retrotyger på second hand och försöka påminna mig om att min förkylning inte är den värsta i mannaminne.

"The man wouldn't know Buddhism if it sat on his face and wiggled."

Brad Warners senaste blogginlägg handlar om Genpo Roshis "Big Mind". Bra skrivet. Själv tycker jag att jag har ett öga för att bedöma charlataner bara genom att se på dom. Det må vara fördomar, men jag brukar ha rätt.

Gissa skojaren:

Kream

Denna vecka har varit den tyngsta i år. Med magsjuka, feber och förkylning så har jag inte mycket kraft kvar. Jag har lyckligtvis sluppit magsjuka och feber, men det tar på krafterna att isolera sig med barnen, trots att jag älskar dom mest av allt. Min förkylning blev spiken i kistan.

När man trodde att det inte kunde komma mer diarré så blev man överraskad både mitt i natten och lite här och var. Vi var på bio i onsdags och idag var vi på spöket laban-utställningen i stan. Vi hade med oss trevligt sällskap idag men det gjorde inte utställningen värd 30:- ändå. Bion var riktigt dålig också. Det verkar vara slumpat det där med kvaliteten på filmer som dom visar på filmstaden. Sist vi var där var det jättebra filmer och gången innan det var det outhärdligt.

Något som dock livade upp mitt mörka sinne var en inköpslista jag hittade i affären idag. Jag förstår inte att jag kan tycka att det är så roligt med felande stavning. Men det är så roligt att jag nästan gråter. Förmodligen kommer jag att få brinna i helvetet för att jag lägger upp mitt foto av inköpslistan jag hittade här, men jag känner att jag måste. Hoppas personen fick med sig Alomin-folije, keks och kream hem trots att lappen hade försvunnit :/

Note to self: gör grönsaksbiffar och frys in.

Sakura

I lördags firade familjen Sakura (körsbärsblommans dag) tillsammans med Sebastian. Det var en vacker dag och mycket trevligt. Mer information kommer till helgen eftersom jag har ett sjukt litet barn hemma.


Sakurakören

Taiko

Miljövänligt paketerat godis

Sex, sin & zen

I september släpps Brad Warners nya bok "Sex, sin & zen". Åh, vad jag ser fram emot den!

Prayers for rain

Jag sitter och skriver en lista över alla mina rädslor och lyssnar på Cure. Det är inte lätt att vara en 14-åring fångad i en tjock mans kropp. Det var länge sedan jag kände mig såhär ensam. Snap out of it for God's sake!

Du och jag i oändligheten

Att resa till månen med ljusets hastighet skulle ta ungefär en sekund. I rymden finns miljarder och åter miljarder antal galaxer. Vår närmaste galax-granne heter Andromeda-galaxen. För att resa dit med ljusets hastighet skulle det ta 2.2 miljoner år*. Är inte oändligheten sanslöst fascinerande?

*but according to Einstein's relativity,a spaceship can only get infinately close to the speed of light , but never reach it. At that sort of speed, due to time dialation , we would get there almost instantly, but it would take an almost infinite amount of energy.

Månadens tips

Digital väggklocka

Jag skulle verkligen behöva en digital väggklocka. För några dagar sedan tog jag ner min analoga för att jag inte klarar av tickandet. Men nu börjar det bli lite osmidigt att inte ha någon. Jag har letat och letat men inte hittat någon. Om någon vet var man i Sverige kan köpa digitala väggklockor för en billig slant så får denne någon gärna ge mig tips!

Jag bjuder på ett citat som jag gillade när jag såg "Felix och Fenix" tillsammans med barnen. Robert Gustafsson hade som återkommande tema i avsnitten att han skulle skoja till olika ordspråk. Han skojade i ett avsnitt till det så bra att det blev ett väldigt bra ordspråk. Här kommer det:

"För den som väntar blir väntan lång!"

(Bilden föreställer en klocka som jag vill ha men som inte finns. Bäst att sluta vänta!)

Lucky duck, lucky duck - disco, disco!

I "Kalender für alle" som sändes för nästan 20 år sedan så säger Disco Duck: "The whole shit is symbolic!" under ett möte med redaktionen för Studio Konkret. Det ligger fortfarande kvar i mitt huvud och jag tycker fortfarande det är lika fascinerande. När jag såg om serien för något år sedan så tappade jag hakan och bombarderades av kärlek och förtjusning när ankan dök upp igen med sin kittlande visdom. The power of now är tunga grejer.

Gå aldrig på familjedag i Gottsunda Centrum

Idag var det "familjedag" i Gottsunda Centrum. Mojje skulle uppträda och det skulle vara ansiktsmålning och fiskdamm. Och xbox-tävling för de äldre barnen. Nu i efterhand undrar jag vad dom menar med "familjedag". För det fanns inget som aktiverade föräldrar. "Barnens dag" osv, låter ju helt klart roligare för alla dessutom.

Redan i biblioteket började bibliotekarien elda upp oss inför händelsen. "Ni måste vara med på fiskdammen!" "Ni måste måla ansiktet!". Ja, självklart tyckte vi. Det här kommer att bli skitkul.

Allt var katastrof redan från början. Dom hade valt att placera denna "familjedag" på Gottsunda Centrums absolut minsta utrymme. Där tyckte dom att den passade bra. En liten tjej satt och målade horder av barn. Kön var flera meter lång och den omstrukturerades kontinuerligt pga den totala anarkin. Alla var som djur och klättrade på varandra, knuffades, snubblade och skrek. Jag tror att det nog är så det ser ut i helvetet. Vi stod i kö i 30min, sen gav vi upp och tänkte att det kanske gick bättre senare. När vi kom tillbaka var fiskdammen på gång och vi stod i båda köerna. Så är kösystemet här. En liten sketen papperspåse med något som jag gissar var ett gammalt äpple och en mandarin. Alla djuren hängde på varandra och skrek som om det var deras sista chans någonsin att få äta godis. Vi stod och väntade på vår tur - som aldrig kom eftersom jag vägrade ta del av den helt antitrevliga "familjedag"-stämningen. Efter 30 min skrik och trängsel, ramlande och knuffande så orkade jag inte mer. Amaya blev helt ursinnig och skrek hela vägen hem. Stressad och svettig som jag var så bråkade jag tillbaka på samma nivå. Mycket moget. Nu har jag använt slut på all form av energi och ska nog lägga mig i fosterställning i sängen. Herregud vilket straff att vara på familjedag i Gottsunda Centrum. Vilka idioter som anordnar något sånt.

Ja visst ja, jag glömde nämna xbox-tävlingen. Den höll till vid en (1!) 17" tv-skärm. Hoppas dom hade det kul, den gigantiska högen med barn. Och hoppas att anordnarna av skithändelsen blir polisanmälda för något valfritt.

Om mirakel

Jesus. Igår lade jag mig och kollade igenom videopodcasterna på min iphone innan jag somnade. Och jag lade märke till att Livets Ords församling hade skapat en sådan. Nyfiken i en strut som jag är så började jag titta på en - och kunde inte sluta! Jag såg en hel timmes Livets Ord-predikan och klockan blev bara mer. Helt förbluffande var det. Jag visste att Livets Ord var stort, men inte så stort. Det var en aula som inte var av denna värld - och den var helt fullpackad av människor! En litet "speciell" predikant (som ju faktiskt hör till i såna här sammanhang!) sprang omkring och talade i tungor och fick små hoppryck om vartannat. Predikan handlade om att "miraklernas tid är här!". I en timme pratade han om "mirakel". Han berättade om alla missionsresor han varit på och hur hundratals människor blivit "botade". Specifikt berättade han om en resa till Armenien där massor av folk på torget blev botade. Blinda såg och lama kunde gå. Han droppade massa berättelser från GT om hur yxskaft kunde flyta till ytan och hur Gud gjorde en förgiftad soppa o-förgiftad. Alla i publiken verkade se detta som bevis för att Gud och Jesus existerar idag - och att de faktiskt befann sig i lokalen någonstans.

Själv funderar jag på varför Gud och Jesus överhuvudtaget orkade hålla på med yxskaft och soppor. Och vad det hade för relevans egentligen? Predikanten förklarade att miraklernas tid var här i Sverige. Att Gud hade sagt det till honom. Och att kvällstidningarna skulle skriva om att folk hade blivit botade av Jesus. Han insinuerade att kvällstidningarna inte ville ta upp det här "självklara" ämnet. Eller så var han bara så peppad på att det kanske skulle komma en sån dag då folk blev botade från sjukdomar genom ett övernaturligt väsen. Varför förstår jag inte. Min fundering är; om denne predikant har bevittnat hundratals mirakel världen över - kan han då inte ta med sig ett oberoende forskarteam bestående av bland annat läkare för att snabbt och enkelt bevisa detta? Jag menar, det är väl ingen som skulle misstro honom om han skulle kunna uppvisa, låt oss säga, tio stycken "mirakel-fall"? Då skulle han kunna släppa det här med att bevisa att Jesus finns och kunna ägna sig åt något annat, mer substantiellt? (Fast å andra sidan så skulle det ju inte bevisa att Jesus finns. Det enda som skulle bevisa att Jesus finns är ju att Jesus själv skulle framträda och säga: "Jag finns!". Eftersom han är Gud så borde han ju ha bland annat denna möjlighet då Gud är allsmäktig enligt den stora boken. Borde inte Livets Ords församling satsa på att frammana Jesus istället? Det vore ju mycket trevligare att träffa honom än att bevisa att folk kan bli friska från sjukdomsbesvär om man tillägnar Jesus äran för detta? Det borde vara den nya approachen för Livets Ord tycker jag - att satsa på att locka fram Jesus. Han borde ju komma fram om han har så mycket medlidande och kärlek som de talar om. Alla problem skulle vara lösta för medlemmarna i Livets Ords församling och de skulle kunna gå vidare med sina liv. Det känns som en retorisk frågeställning detta. För vad skulle medlemmarna sysselsätta sig med då?)

Jag menar, det finns ju enormt preciserad statistik på antalet botade människor som besökt våra sjukhus. Flera stycken om dagen blir botade där. Och det är helt vanliga människor som du och jag som skapar dessa stordåd. Det kommer dit folk som inte alls tror att det finns någon Gud - och till och med människor som öppet föraktar Gud, och ändå blir de botade. Och de som blir botade ägnar inte hela sina liv åt att dyrka medicinska institutioner. De går vidare liksom. Jag förstår att det är medryckande när det sitter flera hundra människor i Livets Ords gigantiska lokal och skriker och visar sina känslor och övertygelser om att ett yxskaft en gång för 2000 år sedan flöt upp till ytan, men den typen av stängda sinnen tror jag inte alls är nyttigt. Det som störde mig var att fokus låg på att bevisa att Jesus existerar, genom att människor blir botade, inte att bota människor. Predikanten visade bilder på en pojke i någon av öststaterna som med hjälp av Jesus hade blivit botad från cancer. Det var två bilder som svängde förbi när pojken höll i en fotboll, och predikanten ropade ganska snabbt att dom skulle ta bort bilderna för det var inte pojken som var viktig nu, utan det som predikanten hade att säga. "Det är mig ni ska titta på" sa han.

Det var i sanning en mycket fascinerande videopodcast jag såg. Väldigt lik Amerikanska fundamentalistiska församlingar. Gråtande längder av åskådare och en övertänd predikant. Tänk att det finns ett sådant enormt intresse för botandet av sjukdomar på övernaturlig väg här i min lilla stad Uppsala.

Clinging

Nu är det bara fem avsnitt kvar av lost. Den 23:e maj är allt slut :(

Balkong is emptiness - Emptiness is balkong

Balkongen börjar ta form och idag hämtade jag det sista av trallen. Nu fattas det bara 12 st trall-rutor så är det klart. Synd att dom inte finns, och synd att jag inte har 360:- att lägga ut på det. Det får bli 4 st i månaden så är det klart i sommar i alla fall :) Det vore fint att byta ut plaststolen mot något i trä också. Kupan kanske har något att hänga i julgranen! Odlingen svämmar över som vanligt och jag kommer att bli tvungen att göra mig av med säkert 80% av den. Det ser så fridfullt ut att ha det som det ser ut nu så jag kanske gör mig av med ännu mer?

LFO - LFO

Åh, techno 1990-style. Lite uppitchad version, men fasen vilken dänga!

Supreme Master?

Idag har varit en underlig dag. Men bra tror jag. Jag sov bara fyra timmar inatt men hade ett schema som jag för allt i världen inte tänkte lägga åt sidan. Jag var i kyrkan och mediterade för första gången och trivdes med gruppen. Mindre strikt än soto-zen med fladdrande armar här och där, men ändå en ok grupp. Jag tänkte att kyrkan skulle vara bra i egenskap av andlig institution, men det kändes bara sorgligt. Kyrkoestetiken är inget som tilltalar mig direkt. Sen begav jag mig för att träffa Ingrid. Det var otroligt fint att få göra det efter så många år sedan vi sist sågs. Synd att jag var så slut pga min sömnbrist och huvudvärk. Men det får tas igen i sommar! På vägen hem i mitt lokala centrum såg jag detta visitkort fastnålat på anslagstavlan. Wtf? (Vore det inte fantastiskt om vi kunde ha lite fler "Supreme Masters" i Sverige också!)

Jag hade sett fram emot kvällssittning på zen-centret och att sedan se filmen "The Haunting", men jag tror inte jag orkar något av alternativen.

Rhythim is Rhythim - Strings of Life (Den perfekta vårlåten! )

90's nostalgi

Dream Disco - See it in your eyes

AIR - Le Soleil Est Pres De Moi (Dopplereffekt Remix)

En trött pappa

I simhallen idag tänkte jag att jag skulle röra mig lite extra. Jag simmade både hit och dit. Båda barnen simmar hur bra som helst nu. När vi sedermera kommit hem och ätit lunch/middag ramlade all energi i golvet. Och nu finns det inget som heter mindfulness för mig. Jag kämpar bara för att hålla mig vaken. Barnen är lika trötta. Den här pappan måste röra på sig mer för att orka vara pappa. Men det är helt sjukt att jag har gått ner 14 kg på en månad.

Idag "fick vi en ny bok av Alfons", "Näpp! sa Alfons Åberg". Det skall bli kul att ha med den i sagostunden ikväll.