söndag 30 maj 2010
torsdag 27 maj 2010
A heavy snowfall disappears into the sea. What silence!
Water which is too pure has no fish. ~Ts'ai Ken T'an
Och vatten som är för förorenat har inte heller någon fisk.
Middle path is the perfect unperfect path!
Nog om vattenrelaterad visdom.
Idag har jag varit med om sommarens stora händelse hos dagmammorna - gränbyloppet. Amaya och Waira sprang duktigt och alla fick guldmedalj. Såna tävlingar gillar jag!
Det har varit en fin dag. Livet är spännande.
måndag 24 maj 2010
En av dagens lektioner
Amaya /nyvaken, innan hon ens har fått upp ögonen): "Pappa - vad ska vi göra nu?"
Jag (i mitt eget tycke mycket förtroendeingivande): "Amaya, man måste inte göra saker hela tiden. Det är bra att inte göra någonting alls också och att ha tråkigt."
Amaya: "Mhm. Du röker hela tiden."
Touché.
Mina barn är de bästa lärare jag någonsin haft. Vilken välsignelse!
Lost
torsdag 20 maj 2010
onsdag 19 maj 2010
Om relationer
---
uppdatering: Tur att Burzum har kommit upp på Spotify.
uppdatering 2: Nu är jag lugn och fin. Tur att det finns kloka människor runt omkring att rådfråga när man inte själv vet vad som är rätt.
tisdag 18 maj 2010
Do not speak, unless it improves on silence.
måndag 17 maj 2010
Det svarta giftet
Jag är inne på dag två utan kaffe. Jag har tidigare i livet lagt av med kaffe. Ibland har jag haft abstinenssymtom i form av kraftig huvudvärk och ibland inga symtom alls. Nu har jag ordentlig huvudvärk. Och trötthet. Kombinationen med min pollenallergi gör att jag är lelös och dygnet-runt-sömnig. Nu drar jag ner persiennerna och lägger mig på sidan. Allt är perfekt.
lördag 15 maj 2010
onsdag 12 maj 2010
Kalas!
söndag 9 maj 2010
Narayani har anlänt och verkar trivas!
namo namaḥ tulasī mahārāṇī,
vṛnde mahārāṇī namo namaḥ
namo re namo re maiyā namo nārāyaṇi
jāko daraśe, paraśe agha-nāśai
mahimā beda-purāṇe bākhāni
jāko patra, mañjarī komala
śrī-pati-caraṇa-kamale lapaṭāni
dhanya tulasī maiyā, purāṇa tapa kiye,
śrī-śālagrāma-mahā-pāṭarāṇī
dhūpa, dīpa, naivedya, ārati,
phulanā kiye varakhā varakhāni
chāppānna bhoga, chatriśa byañjana,
binā tulasī prabhu eka nāhi māni
ḍhūrata phirata mahā-muni jñānī
candrasekhara maiyā, terā jaśa gāowe
bhakati-dāna dījiye mahārāṇī
:)
torsdag 6 maj 2010
Tofu
Idag gör jag tofu. Och herregud vad mycket det blir. Jag har tänkt göra tofu i flera dagar men har skjutit upp det. Så i förrgår la jag alla mina sojabönor i blöt bara för att komma igång. Nu har jag den största mängd sojamjölk jag någonsin har haft. Och jag har inte hjärnkapacitet att räkna ut hur jag skall kunna följa receptet. Så jag höftar. Wish me luck!
onsdag 5 maj 2010
Koro
Idag hittade jag en ganska intressant företeelse, i en bok jag läser, som jag inte hade någon aning om existerade. I östasiatiska länder finns en ganska vanlig fobi som kallas koro. Koro yttrar sig i att bäraren av det är livrädd för att könsorganet skall krympa ihop och slutligen försvinna. I kvinnornas fall finns även rädslan att bröstvårtorna skall krympa och gå upp i rök (konstigt att männen inte är oroliga för sina. Förmodligen har det väl med objektifieringen att göra. Det är ju inte vanligt att manliga bröstvårtor objektifieras/exploateras). Det är så absurt att jag kan känna att det är väldigt underhållande, men det är ju en kulturspecifik fobi och måste vara totalt verklig och logisk (och fruktansvärd!) för de människor som drabbas av den.
Det känns ändå så konstigt tycker jag. Jag menar, jag förstår att man får höjdskräck, är rädd för att dö/bli galen, är rädd för att flygplan skall störta osv - för det är ju saker som faktiskt händer. Folk dör, blir galna, plan störtar, folk råkar ramla från höga höjder osv. Men händer det ofta att könsorgan och bröstvårtor krymper och försvinner? Jag har aldrig hört om ett sådant fall. Det skulle kanske kunna ha med religiösa inslag att göra? Jag tänker på mycket religiösa människor som har OCD och sysselsätter sig med att få upp Satan i huvudet hela tiden. Det är ju inte heller verkligt, men samtidigt högst verkligt för den religiöse.
Tänk vilka saker hjärnan kan ställa till.
måndag 3 maj 2010
söndag 2 maj 2010
Jenny Wilson - Like a fading rainbow
Skönt att det finns folk som tar saker och ting på allvar och inte bara flamsar och tramsar.