Universums medelpunkt

Sen jag var liten har jag tänkt att just jag är speciell. Kanske mest speciell i hela världen. Att jag har någon oanad potential som kommer att avtäckas när som helst. Jag tänkte att just min garderob kunde vara Narnia-garderoben (jag minns att jag inte var ensam om att tro det ;) ) Jag var sjuk ofta och tänkte att just mitt lidande var speciellt och att ingen kunde förstå hur mycket jag led. Att jag nog led mest av alla i hela världen. Jag drömde ofta att jag kunde flyga (något som ju alla drömmer ibland) osv. Det var en kombo av starkt självförtroende och dåligt självförtroende. Jag trodde tex att min mamma ringde till barnens föräldrar och bad deras barn att leka med mig, för jag kände mig så speciell och utanför att jag inte hade självförtroende att tro att de faktiskt kanske umgicks med mig för att de själva valde det.

Självklart är jag speciell. Precis lika speciell som du. Vi är alla så ofantligt speciella så hälften vore nog. Alla är så outtömligt speciella och unika att det gör mig pinsamt o-speciell. Det är en tung nöt för egot att knäcka. Och egot försöker sannerligen med detta. Det hör ju till egots natur att få oss att tro att vi är universums medelpunkt. Och det är ju sant till viss del. Alla är universums medelpunkt. Men samtidigt inte, just eftersom alla är universums medelpunkt! True but not true.

Idag ska jag leta retrotyger på second hand och försöka påminna mig om att min förkylning inte är den värsta i mannaminne.

"The man wouldn't know Buddhism if it sat on his face and wiggled."

Brad Warners senaste blogginlägg handlar om Genpo Roshis "Big Mind". Bra skrivet. Själv tycker jag att jag har ett öga för att bedöma charlataner bara genom att se på dom. Det må vara fördomar, men jag brukar ha rätt.

Gissa skojaren:

Kream

Denna vecka har varit den tyngsta i år. Med magsjuka, feber och förkylning så har jag inte mycket kraft kvar. Jag har lyckligtvis sluppit magsjuka och feber, men det tar på krafterna att isolera sig med barnen, trots att jag älskar dom mest av allt. Min förkylning blev spiken i kistan.

När man trodde att det inte kunde komma mer diarré så blev man överraskad både mitt i natten och lite här och var. Vi var på bio i onsdags och idag var vi på spöket laban-utställningen i stan. Vi hade med oss trevligt sällskap idag men det gjorde inte utställningen värd 30:- ändå. Bion var riktigt dålig också. Det verkar vara slumpat det där med kvaliteten på filmer som dom visar på filmstaden. Sist vi var där var det jättebra filmer och gången innan det var det outhärdligt.

Något som dock livade upp mitt mörka sinne var en inköpslista jag hittade i affären idag. Jag förstår inte att jag kan tycka att det är så roligt med felande stavning. Men det är så roligt att jag nästan gråter. Förmodligen kommer jag att få brinna i helvetet för att jag lägger upp mitt foto av inköpslistan jag hittade här, men jag känner att jag måste. Hoppas personen fick med sig Alomin-folije, keks och kream hem trots att lappen hade försvunnit :/

Note to self: gör grönsaksbiffar och frys in.

Sakura

I lördags firade familjen Sakura (körsbärsblommans dag) tillsammans med Sebastian. Det var en vacker dag och mycket trevligt. Mer information kommer till helgen eftersom jag har ett sjukt litet barn hemma.


Sakurakören

Taiko

Miljövänligt paketerat godis

Sex, sin & zen

I september släpps Brad Warners nya bok "Sex, sin & zen". Åh, vad jag ser fram emot den!

Prayers for rain

Jag sitter och skriver en lista över alla mina rädslor och lyssnar på Cure. Det är inte lätt att vara en 14-åring fångad i en tjock mans kropp. Det var länge sedan jag kände mig såhär ensam. Snap out of it for God's sake!