Sup till pappa och en duk till mamma

Efter att ha varit utan TV frivilligt i ett år ungefär så bestämde jag mig för att koppla in antennen igen och integreras i vår samtida kultur. Vad jag har missat under detta år är bland annat tv-reklam och det har varit underbart. Igår hörde jag en reklam från cdon som föreslog whiskeybok till pappa och inredningsbok till mamma. Man hade kunnat skratta åt eländet, men jag knöt istället näven i fickan och spände käkmusklerna. Man frågar sig hur svårt det kan vara egentligen. Finns det statistik på att man säljer mer om man cementerar könsroller? Eller skiter man i statistiken och bara antar att alla pappor gillar sprit i allmänhet och whiskey i synnerhet? Clas Ohlson är ett föredöme i denna debatt tycker jag:

27 november - Buy nothing day

Idag firas en köpfri dag över hela världen.
Och jag behöver väggfäste för mina gardinstänger för att få upp julgardinerna.
Går det att vänta?

http://enkopfridag.wordpress.com/

Vardagen och distraktion från den

Igår såg jag ett tillbakablicksavsnitt av simpsons på tv. Och jag reagerade på att de första avsnitten var som dagens simpsons på valium. Till och med rösterna var i slow motion. Det fick mig att reflektera kring hur effektiva vi har blivit på att skapa saker som distraherar oss från vardagen. För 20 år sedan nöjde man sig med att det rörde sig litet på tv-skärmen. Och någon höll en långsam dialog osv. Nu behöver vi mer för att distrahera oss. Snabba klipp, mycket ljud osv. Och en mycket mer omväxlande miljö för att vi ens skall finna det intressant. Det är en kamp att nöja sig med vardagen och nuet. Det finns inga cheap thrills i att träna sig i att uppskatta ljudet av ett monotont fläktsystem i lägenheten eller känslan av fötterna mot marken när man promenerar. Det är dödstråkigt att träna sig i detta. Bästa träningen för detta i mitt liv har varit zazen. Att sitta stilla i tystnad och vila ögonen mot en kal vägg. Låter sinnessjukt, men resultatet är enormt kraftigt. Vissa människor verkar ha anlag för att göra detta. Det har inte jag. Det är långt mycket enklare att distrahera sig med musik, film, böcker - you name it. Då får man de snabba kickar man söker. Men för mig blir dom inte speciellt långvariga. Jag har märkt att livet blir som en jäkla festival om man bara sätter sig en stund varje dag och bara låter saker vara som dom är. Är det inte underligt att det då skall vara svårt att få till en rutin när det gäller detta? Precis som att man vet att man mår bättre fysiskt och psykiskt av att träna kroppen. Och ändå drar man sig för att ta sig till simhallen, gymmet osv. Det är enklare och kräver mindre energi att sitta i soffan och öppna en chipspåse och låta tv'n skölja igenom hjärnan så att man får en stunds distraktion. Kan det vara så att det var enklare att meditera förr? För att distraktionsutbudet inte var lika stort? Jag ogillar uttryck som "det var bättre förr", för det har jag svårt att tro. Men kanske var vardagen lättare att hantera när det fanns mindre distraktion? Jag har ingen aning. Och jag vet inte vad det har för betydelse att spekulera kring det. Det är ju bara att sätta sig på kudden istället för att skriva ett blogginlägg om det.

Simpsons för tjugo år sedan


Simpsons idag


Snobben för jättelängesedan

I wouldn't even make it through the fucking day

Från Brad Warners senaste blog:

"... I'll tell you what, though, friends and neighbors, if it weren't for my steady practice I wouldn't be able to get through life at all. Forget about being all wide eyed and Enlightened. I wouldn't even make it through the fucking day. This is one of the thousand million reasons I take issue with all those assholes out there hawking meditation as the way to turn an ordinary human into Super Meditation Man, the guy who never gets his hair (or lack thereof) ruffled no matter what hurricanes life sends his way.

Yeah, yeah. I know. I know. You've seen that guy! He's on YouTube! He's got little videos in which he giggles and smiles and talks in this really sweet soothing voice about how he has found the way to be cool as a cucumber no matter what happens. He's the real deal!

You know what? Go follow that guy if you want. Buy his magic potions. I don't care. Just don't come belly-achin' to me when you realize what a scam it all was. That's all I ask.

Any decent actor can play that role for the ten minutes YouTube allows you, or the hour or two he's on stage, or for a 15 minute personal interview session where he gets to ring a bell and send you away the instant things get tense. It's not even a very impressive trick. Real life, however, is entirely different.

This is one of (again) the bazillion and two reasons I'm dead set against the whole on-line Zen Master thing. It's so easy to play the role of Super Meditation Man in a Skype interview where you can't see the mess the guy's room is just off camera (both concretely and metaphorically), where you don't get to see how your teacher acts after spending two hours in gridlock on the 405 expressway, where you can't smell the garlic on his breath. ..."

Matsuo Bashō

"Do not seek to follow in the footsteps of the men of old; seek what they sought." 

~ Matsuo Bashō

Du är vacker. Och krossa allt i dig som inte är du!

Den här har jag haft på toaletten i snart ett år. Jag gillar budskapet. Men på senare tid tycker jag att det är oändligt mycket djupare än när jag först såg affischen. God bless Crimethinc!

Vattendjur

Life (UK)

TID: 21:00 - 22:00, Idag, 4 november 2010 SVT1, Brittisk naturserie. Säsong 1. Avsnitt 8 av 10. Havsdjupens varelser. De ryggradslösa djuren i havet är tio gånger fler än fiskarna, och extremt varierade. Vi möter den stora bläckfisken utanför Kanadas västkust som ömt vårdar sin ungar medan hon obevekligt dör av svält. Och vi får se hur spindelkrabborna i Australien vandrar mot stränderna för att leka samtidigt som de ömsar skal. Då kommer stingrockorna.

I veckan såg jag ett program om havsdjur. Jag satt och var förbluffad mest hela tiden. Min favorit var sjöhästen. Den har inga fenor eller liknande utan bara stöter omkring i vattnet. I kvällens program kanske man inte får se någon sjöhäst, men i alla fall en självuppoffrande hon-bläckfisk. Krabbor verkar vara sjukt intelligenta. Nere i akvariebutiken berättade en anställd att en krabba i deras saltvattenakvarium brukade knipsa bitar av en alg som var elektrisk för att använda som vapen mot de andra invånarna i akvariet. Och i programmet i veckan var det några krabbor som knipsade loss alger och hade som hatt för att kamouflera sig. Och sen kommer stingrockorna.