Om relationer

Jag har en naiv inbillning att jag ska göra mig förstådd hos alla människor. Det är inte så att jag inte kan acceptera att andra människor inte tycker som jag, för det förstår jag att det är omöjligt (trots att jag gärna skulle önska att det var så!). Men när man verkligen känner att man vill läka en relation genom att "tala ut" och det verkligen går åt helvete med allt, så känner jag mig jävligt dum. Dum som trodde att det gick att samtala och att den andra parten skulle förstå mig. Jag har inte så många relationer i mitt liv, men de jag har vill jag ska vara "äkta". Dvs att man skall kunna samtala om allt och inte stoppa något under stolen (det uttrycket visar tydligt på att jag inte ens talar samma språk som andra. Att jag hittar på egna ordspråk!). Att man inte skall gå och låtsas så att säga. Jag har en relation som jag inte hört av mig till på länge och som jag har undvikit för att jag känt att det har varit för känsligt och varit osäker på att den andra parten skulle förstå mig. I vilket fall så hörde jag av mig då jag känner att jag inte kan gå och "råka glömma ringa upp" eller "inte vara hemma". Och samtalet gick åt helvete. Vissa människor är så jävla vrånga och rigida i sina föreställningar om världen och allt runt om kring att det faktiskt inte går att samtala. Jag undrar hur man skall förhålla sig till sådant. Nu är denna person gammal och sjuk och jag borde ha förstått att det var fåfängt av mig att försöka. Men å andra sidan så skulle jag kunna bli överkörd idag och då har den personen ändå överlevt mig. Så ålder spelar ju egentligen ingen roll. Tänker jag barnsligt. Jag vill inte vara någon taskig typ som inte svarar i telefonen gång på gång, men jag kan heller inte ha en relation till någon som inte förstår mig. Då blir det en väldigt ytlig relation och väldigt mycket låtsas-umgänge. Och eftersom det är en person som jag nästan måste ha kontakt med så kommer det istället att bli ett låtsas-umgänge i fortsättningen. Jag hade då kunnat hoppa över hela biten med att samtala eftersom resultatet ändå är det samma. Men det kunde jag ju inte veta. Det kanske är meningen att man skall ha sådana relationer också? Jag har förstått att många människor har det, men jag förstår inte hur man gör. Jag kanske lär mig. Just nu känns det bara som att jag har ställt till med onödig oreda.
---
uppdatering: Tur att Burzum har kommit upp på Spotify.
uppdatering 2: Nu är jag lugn och fin. Tur att det finns kloka människor runt omkring att rådfråga när man inte själv vet vad som är rätt.