Höstvindar

Någon sa idag att på hösten blåser vindar av förändring.

Är det inte oöverträffligt häftigt att förändringens vindar blåser konstant och att de gjorde det innan vi föddes, just i detta nu och kommer fortsätta att blåsa när vi dör?

Förändringens vindar kan suga något enormt. Och sprida lycka och glädje en annan gång. Men inget ändrar det faktum att förändringens vindar blåser i varje partikel, i varje nanosekund och i varje liten stund i evighet. Förändringens vindar blåser och vi väljer att tolka dom som vi vill. Om vi låter dom blåsa fritt en liten stund av dagen, utan att tolka dom, slipper vi kanske blåsa omkull.

En berättelse jag tycker om som handlar om två munkar och en lärare lyder som följer (obs ur mitt minne!):

Läraren pekar på en svajande flagga och frågar: - Vad är det som rör sig?

Ena munken svarar: - Flaggan.

Andra munken svarar: - Vinden.

Läraren svarar: - Sinnet.