Min lilla Amaya har gått in i en överväldigande trotsålder. Jag antar att det är en försmak av tonåren. Och Waira är inte långsam med att härma sin storasyster. Men mest är det synd om Waira som måste utstå en massa oprovocerade slag och tjuvnyp. "Jag vill ha gröööt..." är nog den vanligaste meningen när vi kommer hem från dagmamman. "nej, gröt äter man till frukost" säger jag, "nu ska vi äta middag". Ungefär 30ggr innan jag själv ledsnar på den ofruktsamma konversationen. Amaya blir arg och slänger sig och sparkar och skriker på golvet. Jag blir till slut också arg och placerar Amaya på sitt rum och förklarar att där kan hon skrika hur mycket hon vill, för vi orkar inte lyssna på hennes skrik ute i lägenheten. Hon blir ännu argare och skriker att hon vill leka med sin farmor. Waira vankar omkring utanför och tittar förvånat och säger lika förvånat "Amaya!". Jag somnar innan Waira som ligger bredvid i sängen och sjunger "Ajajajaj-BUFF!" det högsta hon kan. Jag försöker gosa med henne, men det enda hon är intresserad av är att stoppa in sina naglar under mina naglar, alternativt stoppa in naglarna under mina nagelband. Jag tänker att det kan hon väl få göra eftersom hon verkar bli lugn av det, hennes eget sätt att slappna av. Tills det gör så ont att jag säger ifrån. Just nu är det väldigt skönt när barnen sover. Jag somnade ifrån tvätten igår och hoppas nu att något hinner torka innan min pappa kommer på besök.
Jag har sån fet respekt för ensamstående föräldrar.
5 kommentarer:
Håller med dig Johan. Jag tycker att alla ensamstående föräldrar borde få gratis retreat minst tre gånger per år. Och ett månatligt överlevnadsbidrag och där ska det saftas i ordentligt!
jag också! skulle aldrig orka själv. tycker varje barn behöver 4 vuxna runt sig. en som leker, en som vilar upp sig, en som fixar och en som drar in pengar till alla.
jag instämmer. tänk sånna som aldrig får avlastning. måste vara hemskt slitsamt.
Var barn så här krävande förr i tiden också?
Med all sannolikhet!
Skicka en kommentar