Inspiration

Igår lyssnade jag på några tal som Martine- och Stephen Batchelor gav under en retreat förra året på Upaya-centret i USA. Jag läste några sidor ur Confession of a Buddhist atheist innan jag slocknade. Och efter en god natts sömn har informationen vuxit till en blomma av inspiration, entusiasm och kärlek. Så förbannat bra. Och så nyktert och uppfriskande! Stephen, som levt som tibetansk buddhistmunk under många år för att senare leva munkliv i den koreanska zen-traditionen, lyckas på något genialt sätt att presentera Buddha-myten så nyktert att det bara ruskar om alla tidigare föreställningar i hela kroppen på en. Att lyckas med balansgången att vara en mycket seriös buddhist, och samtidigt lägga fram sin Buddha-forskning helt kompromisslöst införlivar i mig en oerhörd respekt inför Stephens ärlighet mot sig själv. Buddha var exempelvis ingen prins (enligt Stephen. Martine poängterar i början av föredragen att det som Stephen säger är hans uppfattning. Om vi har en annan uppfattning är det perfectly fine. "Vi försöker inte servera någon slags ""Batchelorism""! ". Precis som Gautama Buddha poängterade att man först skulle uppleva saker själv och sedan skapa sig en egen åsikt om det överhuvudtaget fungerar, baserat på sina egna upplevelser. Att aldrig acceptera något blint. "Be a lamp unto yourself" som var Buddhas sista ord, eller som Brad Warner lite mer punkigt uttrycker det: "Question authority"). En stor mängd information om Gautama Buddha är metaforer. Precis som all annan religiös litteratur. Vi vill gärna ha dramatiska, filmiska berättelser för att få våra vardagliga liv att lyftas upp av entusiasm inför något fjärran och mystiskt. Men Gautama Buddha var en helt vanlig kille. Eller, kanske inte vanlig, men han var precis som du och jag. Och att droppa såna provocerande påståenden utan att bli arrogant eller nedvärderande är nog det mest nyktra jag har stött på på min "andliga" väg. Jag skulle vilja tipsa hela världen om att läsa Confession of a buddhist Atheist. Den är jäkligt underhållande också och berättar om Stephens resa från det att han var barn till dags dato. Om Stephens resa till Indien under tidigt 70-tal med allt som hörde till; LSD, Cannabis och ett entusiastiskt, naivt och allvarligt sökande efter sanningen.

Har man inte lust att köpa en bok (trots att det förmodligen kommer vara en av de snyggaste böcker du har i bokhyllan!) så finns det 14 st en-timmeslånga tal att tillgå på http://www.upaya.org/dharma/tag/godless-religion-or-devout-atheism/ där Martine och Stephen håller i en retreat som har titeln "Godless religion or devout atheism". Martine med sin väna attityd, franska brytning och starka intresse för meditation och Stephen med sin kompromisslösa, korrekta engelska stämma och uppriktiga undran om vem Gautama Buddha egentligen var.

Nu ska jag iväg till genusinstitutionen och senare idag hämta mina barn. Jag har längtat så efter barnen. Och med risk för att låta allt för entusiastisk, så känns det precis som julafton. Jag längtar så efter ögonblicket då Amaya lyser upp och skriker "pappa!" och Wairas okontrollerade glädje när hon släpper allt och springer det snabbaste hon kan mot mig och kastar sig i min famn och vi kramas, hon så hårt hon kan och jag som om vi inte har setts på flera år. När hon lyckligt konstaterar "pappa." om och om igen och jag känner att jag aldrig vill att det här ögonblicket någonsin skall ta slut, får jag en känsla av att hela världen har stannat. Det är det finaste jag någonsin har upplevt.