Mänsklighet

Jag är så förtjust i människor och mänskliga uttryck.
På vilket sätt dom än må vara. Extra tydligt märker jag det när det gäller mina barn, dom som står mig närmast av allt i min värld. Det spelar ingen roll vad det är för uttryck, jag blir helt förtjust. Exempel från idag är när jag såg en man som slängde sin snusdosa på marken och trampade till den så att den blev helt platt. Och imorse när jag lämnade barnen och fick en kram av alla barnen hos dagmamman när jag skulle gå. När barnen talar med mig och vi har en riktig konversation. När jag såg "Lite sällskap" igår och den blonda kvinnan säger: "Jag älskar att träna, men kakorna går alltid först. Så är det ju.". Eller när en vän uppdaterade sin facebook-status och skrev "Idag kräktes jag i omklädningsrummet efter träningen. Det kanske inte var så smart att äta en fet pizza med bearnaisesås innan.". När Amaya igår berättade för mig att: "Pappa, vill du veta något fantastiskt?! När vi var hos Anita så hade hon en juice med en bild på passionsfrukt! Sån som vi åt förut!" Det är nog dom rena känslorna som tilltalar mig. Den mänsklighet som genomsyrar människor i allmänhet och som är omöjlig att dölja. Sånt tycker jag är så häftigt att jag blir berusad av känslan.