tisdag 16 februari 2010

Om att gosa

Att ha en bärbar spelare som man kan titta på film i är en ynnest när man har barn som sover i samma säng som man själv. Jag har ju införskaffat en säng till Waira som jag även målat som en kattbuss. Men bara i och med att den står färdig och bäddad i barnens rum så blir jag än mer beroende av att sova med Waira. Det är något av det bästa jag vet. Jag vet också att hon måste lära sig att sova i egen säng, för sin egen skull och för Amayas skull. Det är ju knasigt att Amaya ska sova själv och inte Waira. Nu har barnen varit sjuka i någon dag så nu har vi istället sovit allihop i samma säng. Det är det absolut bästa sättet att sova tycker jag. Och så lugnt och länge jag sover då! Vanligtvis brukar jag bara sova 5-6 timmar innan jag flyger upp på morgonen. Men när barnen är här så sover jag alltid lika länge som de.

Jag såg filmen "A zen life" igår när barnen somnat. En biografi om Daisetsu Teitaro Suzukis liv. En man som jag inte visste något om innan. Den var lärorik. Det var kul att se alla gamla beatniks och att se respekterade kristna som praktiserar zen. "Det är skillnad på Zen och Zenbuddhism" var den självklara kommentaren. Citatet på slutet fastnade i mitt huvud. "Eternity is the fountainhead through which all possibilities flow".

3 kommentarer:

anna sa...

jag håller med om gosbehov. tilda sov i egen säng några månader men blev orolig när vi flyttade hit, sen dess har hon sovit hos oss, och ingen av oss är jätteintresserade av att börja lägga henne i sin säng igen. det finns en insidan-serie i dn nu om att sova tillsammans eller varförsig. fast jag förstår kruxet med att amaya sover själv, men hon har väl alltid velat det? kanske hon ändå inte känner sig ensam?

absolutebeginner sa...

Jo, Amaya ville sova själv redan efter några månader i världen. Och hon säger varje kväll att hon vill sova i pappas säng. Men efter några minuter så vill hon ändå gå och sova i sin säng. Det är som ett traditionellt skådespel vi har :) Kanske känner hon sig inte ensam, men det känns ändå som fel signaler att Waira ska sova i min säng och Amaya på sitt rum. Ja ja, tids nog så ska jag skola in Waira!

Ninni sa...

Jag tror att det är väldigt personligt Johan. Du ville aldrig sova hos oss - bara leka. Eriks säng däremot användes bara som förvaring för ren tvätt. Erik gick nog i trean när han kände själv att han ville sova själv. Har man en stor säng och både barn och vuxen sover bättre tillsammans så måste det vara enda rätta? Precis som djuren.
Hörde på radion om en trillingmamma som inte sovit en natt sen barnen föddes. Psykologen frågade hur barnen sov och fick till svar att de sov i egna sängar. Då fick hon rådet att skaffa en stor madrass och lägga de små tillsammans precis som de startade och sa att de skulle bli mycket tryggare om det fanns en hand eller en fot att hålla i om de vaknade. Jag tror att Waira skolar in sig själv, hon vet var hennes säng står o känner när det är dags. Passa på och njut Johan - om du visste vad jag saknar det. Amaya vet ju också att hon är välkommen till pappas säng men hon gör sitt eget val och hon älskar verkligen sin Totorosäng:)

Skicka en kommentar